Det finns en kärlek jag aldrig behövt betvivla, inte en endaste sekund. Ändå är den obesvarad.
För ungefär sju år sedan gjorde hon slut på livet som kändis och makthavare. Marit Paulsen valde att bli en privatperson igen, med Sture, djuren, de tio barnen och de många barnbarnen och den ständigt påfyllda kaffekoppen hemma på gården i Yttermalung.
Det blev dags för spruta nummer fyra i beredskapen som ska hålla covid-19 borta från min kropp. När sticket var avklarat (det är ju ett ögonblicks verk, tänk att det går så snabbt och är så enkelt!) kastade jag ur mig en fråga som legat och gnagt i mitt huvud riktigt länge: Kan man få vaccin mot bältros också, här och nu?
Att äta gott är ett nöje, ett som består trots att åren går. Man äter gott hemma (efter bästa förmåga) och man letar gärna upp välsmakande rätter som proffs lagat till på krogen. Men det går inte att förneka: mat handlar också om pris.
Nog hade det varit kul om Povel Ramel hade stått på benen så att vi hade fått fira honom på 100-årsdagen! Men så blev det inte.
Det har sagts oändligt många gånger: världen skulle se helt annorlunda ut om kvinnor hade makten i stället för männen, som cementerat ett gubbvälde med många inbyggda fel och brister. Dessutom tenderar karlarna att vilja kriga, utan att en utomstående betraktare förstår varför.
Nog är det märkligt. Människan verkar kunna anpassa sig till allt.
Jag har förvisso aldrig varit i Ukraina, inte ens funderat på att besöka storstaden Kiev, men nu har vi alla förflyttats dit på grund av Putins aggression och ukrainarnas elände.
Det är förvisso aldrig roligt att bli påkommen med att ha fel. Men ibland känns det extra sorgligt. Idag är en sådan dag.
Vad är ett förstört år värt? Vad är tjugo förstörda år värda? Vad är en förlorad barndom värd? Det går inte att förstå även om man verkligen försöker. Men vi verkar ha fått svaret: de är åtminstone mätt i pengar inte värda någonting.
Kärleken till spel grundläggs tidigt i livet och idag är jag snubblande nära ett missbruk.
Julefriden är återigen hotad och det återstår att se vad det blir av våra klappar under granen.
Köttbullarna är ett självklart inslag på julbordet och i det svenska köket, men på restaurangerna lyser de med sin frånvaro. Istället dräller det av hamburgare.
Det är höst, vilket borde betyda paraplyernas tid. Men den är förbi. Märkligt nog!
Vår krönikör Aina Bergvall skriver om en välkommen förändring på tv. Men hon undrar när samma trend kommer till Sverige? Hon bjuder även på många trevliga tv-tips .
News55:s krönikör Aina Bergvall delar med sig av tomheten och saknaden som kan uppstå efter en god väns bortgång.
Vi skulle ses i september, efter en rad inställda möten. Det var ju corona-tider. Men i våras verkade det lätta. I den första höstmånaden skulle det ske.
Integritet. Kan du komma på ett ord som blivit mera laddat? Vem pratade om den personliga integriteten för, låt oss säga, tjugo år sedan? Ingen som jag minns!
Sitter på balkongen. Njuter i fulla drag. Klockan har passerat midnatt, det är den mörkaste delen av den ljusa sommarnatten. De vita petuniorna jag nyss lät ersätta penséerna slår lydigt ut, pelargonerna är proppfulla av röda blommor och hortensian, som mot alla odds övervintrat, ser väldigt livskraftig ut även om jag ännu inte sett några knoppar.
Om du lovar att inte berätta det för någon så ska jag nu göra en träda-fram-are. En skämmig en. Bekänna en synd.
Ingen ska ha ingen. Det är mottot för Ensamhetskommissionen, en ny företeelse i Sverige som vill avhjälpa isolering som drabbar framför allt äldre och som ökat i samband med påbjuden corona-försiktighet. Och det är många det handlar om.
Det kändes som jag hade tagit hem storvinsten i ett lotteri. På skärtorsdagen ringde det i min mobil.
Låt mig vara tydlig på direkten: detta handlar inte om munskyddens eventuella effektivitet i kampen mot coronaviruset i alla dess varianter. De lärde lär fortsätta tvista om det, medan de lämnar somliga mindre övertygade än andra, så kommer det nog också fortsätta. Nu förväntas man ändå ha ett, i alla fall om man dristar sig …
Vi lagar det mesta av vår mat hemma. Det syns på livsmedelsförsäljningen, som går hur bra som helst i hälsokrisens Sverige. Att handla mat på nätet har blivit populärt, och det var nog inte slumpen som gjorde att alla glasstillverkare sålde rekordmängder ifjol. Människan behöver unna sig något för att stå ut med att hålla avstånd till nästan allt och alla, så varför inte riktigt god mat och sedan en glass? I hemmiljö, alltså.
Det blev ofta lite stormigt och högljutt när Annette Kullenberg dök upp. Hon hade åsikter om det mesta och var mer än villig att dela med sig av dem.
Jag har skrutit om det förr, men upprepar det gärna: på mitt cv kan jag bland diverse annat också sätta "Norén-skådespelerska".
Vi känner till att jordens medeltemperatur går upp, sakta men säkert, trots Paris-avtal om miljön. Det är illa. Men när blev också det lilla ordet "välkommen" så himla mycket varmare? Alltså: "Varmt välkommen". Det är inte heller bra!
Rätta mig om jag har fel. Men inte är jag väl ensam om att vilja göra en Dan Eliasson?
Nu står vi i kön. Vi börjar rätta in oss i ledet. För visst ska det väl gå att få nu snart, det där vaccinet?
Luciafirandet är i ordets sanna bemärkelse en ljuspunkt i december. När jag var barn var det en självklarhet att alla flickor skulle vara med i det traditionella luciatåget i kyrkan.
Vi promenerar mer än nånsin sedan corona-eländet slog klorna i oss. Vi räknar steg, kilometer, minuter, vi hoppas och tror att det ska hjälpa oss både att stå emot viruset, att behålla något av den kondition vi en gång hade och dessutom skingra tankarna med frisk luft och några fräscha synintryck.
Man behöver verkligen inte vara fotbollsfreak för att höja på ögonbrynen när nyheten kommer att Diego Maradona är död.
Sven Wollter är död. Så sorgligt. Så tomt det blir på den svenska scenen.
Det ringde på dörren en dag. Jag öppnade. Utanför stod en liten flicka, kanske 8-9 år. – Hej, vill du köpa lite julsaker?
Det rings alldeles för få telefonsamtal nu för tiden. Ni vet, samtal av den där sorten som kommer sig av att man vill höra en människas röst, kolla läget i största allmänhet, ställa hur-mår-du-frågan som numera ter sig mer relevant än någonsin tidigare.
Satt framför teven och undrade. Visst skulle han väl fråga? Eller, om han frågat, har de klippt bort svaret för att det inte var intressant eller roligt nog? Broschen satt där den skulle, så mycket var klart. Det var säsongspremiär för Skavlan, ständigt återkommande talkshow i Sveriges Television, och han skulle ha Madeleine Albright som …
Det dröjer inte särskilt länge nu. Den är här snart, hösten. Jag är lite orolig för den. Eftersom det är då som ”utomhus” inte längre är ett alternativ. Inte läge för ännu en enkel picknick eller en solig lunch på en trottarservering. Slut på boulespelet i parken. Promenaderna kan förvisso fortsätta, det gäller ju bara …
Människan är ett föränderligt djur. Se bara på mig och vitlök. Vår relation har förändrats i grunden, även om vitlöken förmodligen varit sig lik hela tiden. Första gången vi möttes måste ha varit på en chartervecka till Mallorca. Det var fortfarande 60-tal och faktiskt min första utlandsresa över huvud taget, om man bortser från korta …
Har du också upptäckt att du har många veganer omkring dig? Ordet låter på något vis lite hotfullt, men nu handlar det förvisso “bara” om mat- och levnadsvanor. Veganismen växer, den saken är klar. I Storbritannien har antalet övertygade veganer fyrfaldigats mellan 2015 och 2019, i USA har trenden växt med raketfart och nog har …
Visst minns vi när tv-apparaten gjorde sitt intåg i våra hem. Den var inkapslad i ett träfodral, hade ofta skjutdörrar framför skärmen och i åtta fall av tio låg det en duk ovanpå, kanske stod där också en liten prydnadssak, en blomkruka eller en skål med godis eller så. Nymodigheten var en mycket central pjäs …
Det har börjat tidigt, väldigt tidigt. Kramandet. När jag var barn kramade man mamma och pappa, men just inga fler. En varm famn att omslutas av betydde trygghet och kärlek, om än den inte kläddes i ord. Vuxna kramades förstås också, men relativt sällan i offentligheten. Ömhetsbevis var privata, fast naturligtvis väldigt värdefulla. Det har …
Aina Bergvall har stött på ett konstverk som hon anser att De Aderton snarast bör införskaffa.
Att vara före sin tid borde vara bra, väcka allmän beundran, kanske rent av eftertanke. Men det blir inte alltid resultatet. Alltså var det kanske inte särskilt överraskande att Tage Danielssons film ”Sopor” fick ett blandat mottagande och en hel del beska omdömen när den hade premiär 1981. I Aftonbladet stod det att filmen andades hat …
Nisse föddes en dag i början av februari för ganska många år sedan. Sådant har Facebook koll på, ”vänner” blir påminda. Alltså skickade jag glatt en grattishälsning till honom, en trevlig man som jag lärt känna i jobbet. När jag tryckte på ”enter” på datorn hade redan över femtio personer önskat honom en fin födelsedag. …
Tidningen Fokus har utsett Jens Ganman till Årets Svensk 2019. Ganman kallas satiriker och provokatör. Hans utnämning har stött på en hel del kritik. Men det har titeln Årets Svensk alltid gjort. Det var Rapport-redaktionen på Sveriges Television som startade alltihop, efter internationellt mönster. Årets Svensk skulle den bli som synts mest i media under …
Det var ett tag sedan som Gullan Bornemark hade sin storhetstid, men nu är hon återigen i ropet, och det med rätta anser Aina Bergvall som noterar att kompositören och författaren både fått utmärkelse och - äntligen - porträtterats i ett eget tv-program.
Vår krönikör Aina Bergvall skriver under "Erfarna tankar" om hur kändiskocken Jamie Oliver i ett pedagogiskt program fick henne att tänka om när det gäller ägg.
Aina Bergvall skriver under "Erfarna tankar" om att få barnbarn. Läs också om hur hon gav SVT-profilen Folke Rydén i uppdrag att söka upp doktor Benjamin Spock och göra ett reportage om och med honom.
Som en ganska diskret men ändå tydlig ljudmatta lägger den sig över oss. Julmusiken i butikerna. Melodislingorna kryper ända in i charkdisken och i provrummen på klädavdelningarna. Ja, ända ut till p-platserna hörs de juliga låtarna.
Få saker skrämmer mig lika mycket som fanatiker. De är alla, utan undantag, en fara för sin omvärld. Detta gäller även inom idrotten. Efter vandaliseringen: Var kan Zlatan nu stå staty i lugn och ro?
Nog måste man undra. Har vi gått in i ett enda stort det-där-struntar-jag-blankt-i-läge? På 90-talet myntade journalisten Anders Isaksson termen ”nånannismen” som beteckning på den där inställningen enligt vilken man alltid kan strunta i saker och ting som känns besvärliga, eftersom någon annan med största sannolikhet kommer att ställa allt till rätta, förr eller senare.
