40 år sedan katastrofen - besättningen visste att de skulle dö

Läraren som skulle inspirera en nation

Expeditionen var unik. Genom projektet ”Teacher in Space” hade NASA velat väcka nytt intresse för rymdfarten. Över 11 000 sökte – men valet föll på den 37-åriga läraren Christa McAuliffe.

Hon skulle hålla två direktsända lektioner från omloppsbana och visa amerikanska skolelever hur livet i rymden fungerade. På taket till administrationsbyggnaden stod hennes två barn och följde uppskjutningen.

Det som skulle bli en inspirationsdag förvandlades i stället till nationell sorg.

Ett känt problem ignorerades

Bakom katastrofen låg ett tekniskt fel som tidigare uppmärksammats.

Rymdfärjans två kraftiga lyftraketer var sammansatta i sektioner. Mellan delarna satt gummipackningar – så kallade O-ringar – vars uppgift var att täta mot de extremt heta gaserna inuti raketen.

Tillverkaren hade vid flera tillfällen varnat NASA för att O-ringarna fungerade sämre vid låga temperaturer. Vid temperaturer under 11 grader riskerade gummit att bli stelt och förlora sin tätningsförmåga.

Denna morgon var det kallt och ingenjörerna avrådde från uppskjutning. Men NASA valde att fortsätta.

Explosionen

Videobilder från starten visade senare hur ett litet rökmoln sipprade ut från höger lyftrakets fog mindre än en sekund efter start.

Konstruktionen brast och rymdfärjan slets sönder på 14,5 kilometers höjd.

USA:s dåvarande president Ronald Reagan höll samma kväll ett direktsänt tal till nationen, där han uttryckte sin sorg och hyllade besättningen.

Besättningsmodulen hittades på havsbotten

Den 7 mars 1986, drygt sex veckor efter olyckan med Challenger, lokaliserades besättningsmodulen på havsbotten utanför Floridas kust. Den låg på omkring 30 meters djup, ungefär 29 kilometer från land.

Illustrerad Vetenskap har rapporterat om att när dykare nådde fram till vrakdelen gjorde de en skakande upptäckt – flera av astronauterna satt fortfarande fastspända i sina säten.

Kropparna bärgades och i april 1986 hölls en minnesceremoni vid Kennedy Space Center där kistorna överlämnades till de anhöriga. De flesta familjerna valde begravning på militärkyrkogårdar.

Läraren Christa McAuliffe fick sin sista vila på Blossom Hill-kyrkogården i hemstaten New Hampshire, nära den skola där hon undervisade. På hennes gravsten hedras hon som den första vanliga amerikanska medborgaren som vågade resa mot rymden.

Överlevde själva explosionen

Efter katastrofen fanns en fråga som plågade både anhöriga och allmänhet: Var astronauterna medvetna om vad som hände?

Utredningar visade senare att besättningen överlevde själva explosionen. När rymdfärjan bröts sönder separerades besättningsmodulen, som förblev relativt intakt under den första delen av fallet.

Syretillförseln slogs ut i samband med haveriet, men ombord fanns personliga nödsystem. Av fyra bärgade syrgasflaskor visade tekniska analyser att tre hade aktiverats. Det tyder på att åtminstone några av astronauterna var vid liv och försökte använda nödsystemen kort efter explosionen.

Experter bedömde dock att trycket i kabinen snabbt föll till en nivå som ledde till medvetslöshet inom cirka 20 sekunder. Det är därför sannolikt att ingen av dem var vid medvetande under det tre till fyra minuter långa fallet mot havet.

När besättningsmodulen slog i vattenytan skedde det med en kraft motsvarande omkring 200 G – en kraft ingen människa kan överleva.

Läs mer på News55:

Bryggt svagdricka i 100 år utan recept: “Grund för vår svenska matkultur”

Årets Krog 1978 – varför försvann succén i Stockholm?

Psykologen: Därför ska du våga sänka tempot efter pensionen