De var strandsatta i ett iskallt bergslandskap utan mat, värme eller möjlighet att kalla på hjälp. När sökandet efter det försvunna planet avbröts tvingades de överlevande kämpa för sina liv på egen hand. I dag har det gått 54 år sedan flygkatastrofen som blev känd som miraklet i Anderna.
Staffan
Ekberg
Ekberg
Uppdaterad: Publicerad:
ANNONS
Fredagen den 13 oktober 1972 störtade ett flygplan med 45 människor ombord i Anderna i Sydamerika. Ombord fanns bland annat ett uruguayanskt rugbylag, deras vänner och familjemedlemmar. De var på väg till Chiles huvudstad Santiago när resan förvandlades till en mardröm.
Planet, ett Fairchild FH-227D, havererade i det svårtillgängliga bergsområdet nära gränsen mellan Argentina och Chile. Tolv personer omkom i själva kraschen. Ytterligare människor dog under de följande dagarna och veckorna.
Till slut skulle bara 16 av de 45 ombord överleva.
Historien om deras kamp för att överleva har sedan dess blivit en av världens mest omskrivna berättelser om mänsklig uthållighet.
Övergivna i ett hav av snö
De överlevande befann sig på hög höjd, omgivna av snötäckta bergstoppar. Kylan var bitande och de saknade både ordentliga vinterkläder och tillräckligt med mat.
Det som återstod av flygplanskroppen blev deras enda skydd mot vädret. De använde delar av vraket och material från flygplanets inredning för att försöka hålla värmen.
ANNONS
Läget förvärrades när de via en liten radio fick veta att sökandet efter det försvunna planet hade avbrutits. Räddningspersonalen hade inte lyckats hitta vraket, som var svårt att urskilja mot den vita snön.
De insåg att de inte kunde räkna med att bli räddade. De var tvungna att hitta ett sätt att överleva.
ANNONS
Ett beslut som väckte starka reaktioner
Maten tog snabbt slut. De överlevande hade inga realistiska möjligheter att skaffa vanlig föda i det karga bergslandskapet.
Till slut fattade de ett beslut som skulle väcka starka reaktioner när de kom hem: de började äta av de människor som hade dött i olyckan.
När sanningen blev känd efter räddningen väckte den stor uppmärksamhet och debatt. Men för dem som hade varit instängda i bergen hade situationen varit en kamp mellan liv och död.
Lavinen gjorde tragedin ännu värre
Som om kylan, hungern och isoleringen inte vore nog drabbades gruppen av ytterligare en katastrof.
ANNONS
Den 29 oktober svepte en lavin över platsen där de hade tagit skydd i flygplansvraket. Åtta människor dog.
De som överlevde lavinen fick kämpa vidare under ännu svårare förhållanden. För varje dag blev det tydligare att de behövde hitta hjälp själva om de skulle ha någon chans att komma hem.
Två män gav sig ut för att hitta hjälp
I december bestämde sig Fernando ”Nando” Parrado och Roberto Canessa för att försöka ta sig ut ur bergen. Antonio Vizíntin följde med dem under den första delen av vandringen.
Det var ett närmast ofattbart uppdrag. De behövde ta sig över höga berg utan ordentlig klätterutrustning, tillräckligt med mat eller skydd mot kylan.
Efter några dagar vände Vizíntin tillbaka till vraket, medan Parrado och Canessa fortsatte.
De kämpade sig vidare genom Anderna i hopp om att hitta tecken på civilisation. Efter flera dagars vandring fick de syn på en dal och fortsatte i den riktningen.
Till slut, den 20 december, mötte de den chilenske boskapsdrivaren Sergio Catalán på andra sidan en flod. De lyckades förklara att de var överlevande från ett flygplan som hade störtat i bergen och att deras kamrater fortfarande väntade på hjälp.
ANNONS
Efter 72 dagar kom räddningen
Den 22 december 1972 inleddes räddningsinsatsen vid flygplansvraket. Helikoptrar skickades till området, men vädret och den svåra terrängen gjorde att alla inte kunde föras därifrån på en gång.
Åtta av de överlevande fick stanna ytterligare en natt i bergen. Den 23 december kunde även de räddas.
Efter 72 dagar i Anderna var mardrömmen över.
Av de 45 människor som hade gått ombord på planet hade 16 överlevt. De fördes till sjukhus i Chile, där de fick vård för sina skador och sin svåra undernäring.
En berättelse som lever vidare
Flygolyckan i Anderna har sedan dess skildrats i böcker, dokumentärer och filmer. Den har också väckt återkommande frågor om hur människor reagerar när de ställs inför extrema situationer och tvingas fatta beslut som de aldrig hade kunnat föreställa sig i ett vanligt liv.
I dag, 54 år efter katastrofen, är berättelsen fortfarande känd världen över. Den handlar om en flygolycka med tragiska konsekvenser, men också om solidaritet, uppfinningsrikedom och viljan att fortsätta när allt hopp tycks vara ute.
ANNONS
Återförening
Överlevarna återförenades i Uruguay 2022 för att uppmärksamma att det hade gått 50 år sedan flygkatastrofen.
En av de överlevande, Ramon Sabella, berättade då att beslutet att äta av de döda en av de svåraste upplevelserna under de 72 dagarna i bergen.
“Tanken på att äta människokött var naturligtvis fruktansvärd och motbjudande. Det var svårt att få in det i munnen. Men vi vande oss, berättade han då för The Times.
En annan av de överlevande, Carlos Páez Rodríguez, har ägnat en stor del av sitt liv åt att berätta om det som hände i Anderna. Han har rest runt i världen för att dela med sig av sina erfarenheter från katastrofen.
Han beskrev smaken av människokött som mycket svag.
“Det är mitt öde att berätta den här historien för alltid, precis som Beatles alltid behövde sjunga ”Yesterday”, sa Carlos Páez Rodríguez till tidningen The Times.
Källor: The Times, Wikipedia – Flygolyckan i Anderna 1972, History.com – Uruguayan Air Force Flight 571, Museo Andes 1972
ANNONS
Läs mer på News55:
Rolf Karlsson – grundaren av Rolfs flyg och buss – är död
Lena Philipsson om Roxette: “Jag vet att jag inte är önskad”
Här får du gratis tandvård om du är över 67 år
Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Staffan
Ekberg
Ekberg
Har arbetat med News55 sedan 2018 och är idag ansvarig utgivare. Tycker att det är viktigt att lyfta fram äldrefrågor och bekämpa ålderismen som breder ut sig i samhället. Stolt över News55:s manifest: Vi står alltid på målgruppens sida.
Staffan
Ekberg
Ekberg
Har arbetat med News55 sedan 2018 och är idag ansvarig utgivare. Tycker att det är viktigt att lyfta fram äldrefrågor och bekämpa ålderismen som breder ut sig i samhället. Stolt över News55:s manifest: Vi står alltid på målgruppens sida.
ANNONS
