News55
Detta är en sponsrad artikel

Här är nyckeln till att bli svensk

Artikelbild
Lena Adelsohn Liljeroth
Lena Adelsohn Liljeroth
Uppdaterad: 02 aug. 2016Publicerad: 02 aug. 2016

För många år sedan hörde jag på radio en chilensk man beskriva hur han för första gången kände att han ”hade blivit svensk”. Insikten kom till honom i skogen, vid en bäck. Han hade fått syn på Näcken!

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Givetvis var det inte så, men det han ville förmedla var att han nu förstod svenskens känsla för naturens magik. För misstrogna släktingar hemma i Chile – som undrat varför han valt detta gudsförgätna land – hade han förklarat att visserligen gick inte svenskarna så ofta i kyrkan, men religiösa var de ändå. Skogen, bergen och sjöarna var deras kapell!

Jag tänker ibland på hans ord. För vad är det att ”vara svensk” mer än att ha ett pass, kunna språket och acceptera de lagar och regler som gäller här? Inget av detta får egentligen hjärtat att slå hårdare.

      LÄS MERMin far överlevde Auschwitz – här är hans råd till dagens flyktingar

Ängarna, skogarna, sjöarna och åkrarna får oss däremot både lyckliga – och vemodiga. Trots att majoriteten i Sverige idag bor i någon av de tre stora städerna är vi inte helt urbaniserade. Vi längtar bort och ut. Hela tiden. En stor del av året ägnas till att planera och drömma om stugan, pilgrimsleder, höstjakt, fjällvandringar, fiske, skidturer, camping, båtsemester…

Här tror jag också att vi kan finna nyckeln till en fungerande integration för de hundratusentals människor som frivilligt – eller ofrivilligt – kommit till Sverige.

I våra förorter lever barn, unga och gamla, kanske med minnen av andra dofter och växter, men som aldrig plockat blåbär eller svamp i svenska skogar, som aldrig suttit vid en sjö eller sett havet. De trampar asfaltvägar, gallerior och tillrättalagda lekplatser.

Jo, jag är naturfreak och alla är inte som jag. Men jag tror också på de reportage jag läst om ljuset som tänds i ögonen på barn, som för första gången får åka på kollo, sova i tält, testa skidor eller paddla kajak. Vuxna är inte annorlunda än barn.

      LÄS MERKanske har man missförstått innebörden av allemansrätten?

ANNONS

Arbete, egen försörjning, bostad, fungerande språkundervisning. Allt detta är nödvändigt men för de många som kommit hit från andra delar av världen, som kommer att stanna i Sverige och som kommer att bli begravda här, tror jag att den verkliga känslan av att få höra hit snarare förmedlas av Friluftsfrämjandet, Mulle-verksamheten, scoutrörelsen, Jägarförbundet och 4H-gårdar – än av Migrationsverket.

Allemansrätten, denna urgamla sedvänja, är sannolikt unik i världen. Men det handlar ju inte bara om rättigheter, vi har också ett gemensamt ansvar för naturen, som är viktigt att lära ut. Här finns en strålande chans!

Vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp har man länge forskat också kring naturens betydelse för vår själsliga hälsa. Barn som vistas mycket i naturen är ofta friskare, mindre stressade, har bättre motorik, koncentrationsförmåga och minne än andra barn.

Det gäller säkert även för oss vuxna. Vi ”vilar hjärnan” och får kanske kontakt med den magiska kraft som finns i naturen. Krama ett träd så förstår du vad jag menar. Men om du får syn på Näcken, så var försiktig…

ANNONS