Hon fick välja precis vilken mat som helst...

Ja, alla är inte stöpta i samma form och tur är väl det.

Jag hade bespetsat mig på att få stå och finlira vid spisen ett par timmar, laga nåt dyrt och fint. Det nöjet är ju nästan det enda man har kvar numera.

Men jag borde förstås anat vartåt det barkade när jag erbjöd valfri festrätt. Möjligen kunde jag pendlat mellan att gissa på antingen isterband eller fläsk. Oslagbara önskerätter för denna älskansvärda kvinna från de djupa hälsingeskogarna. Riktig bonnamat. Fjärran från saluhallens dyraste lyxråvaror. Gärna med ett glas lättmjölk.

Och visst, bland det roligaste med mat är att det finns oändliga valmöjligheter. Och att det finns så sköna kontraster! Det ena behöver ju faktiskt inte förskjuta det andra.