Åldersdiskriminering på arbetsmarknaden – regeringen lovar åtgärder

Åsa Skane, 55 år, från Karlstad är en av dem som drabbats. Hon arbetade under många år som frisör, men förlorade sin anställning när pandemin slog hårt mot branschen. Sedan dess har hon inte haft något fast arbete, bortsett från en kort provanställning på en salong utanför hemorten.

“Frisörer i dag är ofta egna företagare som hyr stol på en salong. Det passar inte mig, jag har alltid varit anställd”, säger Åsa Skane till Expressen.

Efter uppsägningen har hon sökt jobb inom en rad olika områden, bland annat inom handel och som receptionist. Responsen har dock varit sparsam och ofta begränsats till standardiserade mejlsvar.

“Man får ju ett mejlsvar oftast. Det står tack för visat intresse och så vidare. Men nu har jag tappat gnistan lite, måste jag säga. Jag har inte samma driv som tidigare.”

“Äldre en bortglömd grupp”

Den långvariga arbetslösheten har påverkat både hälsan och ekonomin. Åsa lever i dag på aktivitetsstöd och på pengar som egentligen var tänkta att användas till pensionen. Hon uppskattar att de sparade medlen räcker i ungefär ett halvår till och har börjat överväga förtida pensionering som en möjlig utväg.

“Jag tycker vi är en bortglömd grupp. Det pratas så mycket om att det är så svårt för ungdomar att få arbete, och så är det ju också. Men det nämns aldrig någonting om oss, min åldersgrupp, när vi hamnar utanför.”

Åldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) säger i ett pressmeddelande att det pågår ett enormt slöseri.

“Det är oerhört viktigt att attityder förändras och att fler arbetsgivare ser vilken enorm tillgång seniora medarbetare är”, säger hon.