AI: Numera blir jag glad när jag hittar stavfel – då vet jag att en mänska skrivit dem

Revisorbyrån AI-fuskade

Nyligen tvingades en revisionsbyrå dra tillbaka en rapport efter att den innehöll AI-hallucinationer och rena felaktigheter. Påhittade uppgifter. Information som såg professionell ut men som inte stämde.

Det rapporterade Dagens Industri nyligen.

AI-texterna är perfekta men livlösa

Det kusliga är att texterna ofta ser bättre ut än mänskligt skrivna texter.

De är rena. Polerade. Perfekt stavade. Perfekt formaterade. Nästan kusligt välslipade.

Men samtidigt märkligt livlösa. Inte avlidna, för det förutsätter att de levt från början.

Skavanker och mänsklig rytm

Det finns inga skavanker. Ingen mänsklig rytm. Ingen liten snedvridning i språket som avslöjar att någon faktiskt suttit där med kaffe, stress, huvudvärk och en deadline.

AI gör misstag, absolut. Men AI stavar nästan aldrig fel.

Och därför har felstavningen fått en helt ny betydelse.

Vänder på steken

Det som tidigare var ett irritationsmoment har blivit ett slags kvalitetsstämpel. Ett litet bevis på mänsklig närvaro. Som ett fingeravtryck i texten.

Det här borde kanske inte spela någon roll. Men jag tror att det gör det.

För samtidigt kommer rapport efter rapport om hur studenter använder AI för att skriva uppgifter. Sveriges lärarstudenter pekas nu ut som de som plagierar mest av alla grupper, enligt Sveriges Radio.

Hjärnan kopplas om och vi blir dummare

Det är svårt att inte känna en viss oro inför det.

Det handlar inte bara om fusk. Det handlar om vad som händer med själva tänkandet när man vänjer sig vid att någon annan formulerar ens tankar åt en.

Att skriva är att skapa.

Det är därför man ibland fastnar mitt i en mening. Därför man skriver om ett stycke fem gånger. Därför man plötsligt upptäcker att ens argument inte håller.

Det är hjärnan som arbetar.

Lärare som inte kan någonting, och elever som inte lär sig något av dem

Om framtidens lärare vänjer sig vid att en maskin gör den processen åt dem – vad händer då med undervisningen? Vad händer med elevernas språk? Vad händer med förmågan att resonera, förklara och faktiskt förstå?

Vi är på väg in i ett märkligt samhälle där allt fler texter ser perfekta ut men allt färre människor faktiskt har skrivit dem.

Slarvfelen som blir så rätt

Och mitt i det där sitter jag och blir glad över ett borttappat kommatecken.

Ett litet stavfel har blivit en motståndshandling.

Den mänskligt skapade textens sista utpost.

Och det är svårt att försvara ur ett företagsperspektiv. Att skriva denna artikel har tagit några timmar. Det är länkar och hänvisningar, liknelser ska sitta, anekdoter och kommatecken.

Du sköna nya värld

En AI-robot hade kanske gjort den på mindre än en minut. Och jag hade kunnat koka kaffe samtidigt, eller bytt tåg på en centralstation.

Och värst av allt: Blev min text bättre än om jag bett Claude och ChatGPT slå sina kloka huvuden ihop? Troligen inte. Det är nog det värsta av allt. Min glädje när jag ser ett stavfel är ett bålverk för en redan avgjord strid mellan människa och maskin. Maskinen vinner med 100-0.

Läs artikeln igen: Kan du se om jag lämnat kvar stavfel med flit i den här texten? Och framförallt: Vill du hellre se mer eller mindre AI i dina aritklar, böcker, rapporter, låtar och mejl i framtiden, eller är du liksom jag lite trött på det omänskliga skräpet?

Läs mer om ekonomi:

Ålderismen kostar Sverige 70 miljarder – per år: “Bortglömda”

Varannan svensk vill dö med noll kronor på kontot: “Ingen vits”