Under OS i Västtyskland 1972 uppstod ett tragiskt och dödligt terrordrama mitt bland de svenska sportframgångarna. På plats var Ulf Elfving som utkämpade ett helt eget krig, mot Sveriges Radios redaktion hemma i Sverige som inte trodde på vad som hade hänt.


Mest läst i kategorin
Denna text är skriven av News55:s krönikör Ulf Elfving.
Rafflande OS i år?
Säkert – men alla tiders mest dramatiska OS ägde rum i München 1972.
Jag var där. Och glömmer det aldrig!
Skanåker sköt guld
Vi var ett laddat gäng från Radiosporten som fick uppleva en inledningsvecka med solsken, leenden, strålande tävlingar och stora svenska framgångar, totalt 16 medaljer.
Spelens första medalj var jag först i världen om att få berätta om i intervjuform. Ragnar Skanåker hade inlett spelen med guld i fripistol, och mediefolk från världens alla håll kastade sig ut till skjutbanorna och försökte tränga sig fram till Skanåker. Som pressade sig in genom dörren i en omklädningsbyggnad, drog in mig och ropade åt vakter och journalister:
“Only this man!”
Vi hade nämligen snackat om det i förväg: att, om han skulle vinna, så skulle Radiosporten och jag få första intervjun. 500 fotografer och journalister stod kvar utanför och hatade både Skanåker och mig.

Totalt blev det fem intervjuer med spelens förste guldmedaljör den dagen. Redaktionens aptit var omättlig.
Första intervjun med kungen – som träffat en blivande drottning
Så småningom lyckades jag också få första intervjun med kungen under OS, som var på plats i München. Tror att jag vann en tårta på det, vi hade slagit vad om vem som skulle ha turen att fånga in monarken först.
Kungen var lite återhållsam då och där. Han hade just träffat OS-värdinnan Silvia Sommerlath i smyg där nere. Men det visste ju ingen då.
Vi var ett härligt gäng från sporten som jobbade i München. Lennart Hyland, Tommy Engstrand, Bosse Gentzel, Åke Strömmer, Fredrik Belfrage, Martin Marlho, Leif Larsson, ursäkta om jag glömt några.
Inte många tjejer på den tiden. Men att få ingå i den gruppen var förstås en oskattbar förmån.
Men det var nära att skaran decimerats med två man när allt vände den 5 september. När katastrofen slog till med förödande kraft.

Hamnade mitt i terrordramat
Fredrik Belfrage och jag såg det när vi kom till studion tidigt på morgonen för att dra igång sändningarna: det var kulhål i fasaden på våningen ovanför.
Terrorgruppen Svarta september hade tagit sig in på israeliska förläggningen en bit bort, dödat två personer och tagit nio andra som gisslan.
Bevakningen hade inte hunnit skärpas, så när vi klev ut ur studion kunde vi se maskerade terrorister röra sig på balkongen till förläggningen.
Efter förhandlingar flögs terroristerna och gisslan ut ur OS-byn. Tommy Engstrand och Bosse Gentzel kastade sig i en bil och körde efter. All världens medier också. Alla tog för givet att helikoptrarna skulle flyga till Münchens internationella flygplats Riem. Men Tommys och Bosses chaufför sa:
“De försöker lura oss! Jag har gjort lumpen på en militärflygplats i närheten, Fürstenfeldbruck. Vi chansar på att de kör dit, det gör ingen annan!”
Helvetet bröt loss
Där forcerade de en grind på baksidan, kom fram till ett dike – och framför dem på landningsbanan stod en upplyst Boeing 727 som höll på att tankas.
Och plötsligt bröt helvetet ut! Helikoptrarna med terrorister och gisslan hade landat, det lät som om bomber briserade, och en helikopter som var på inflygning badade plötsligt i eld och singlade mot marken.
En annan helikopter svängde in över Tommy och Bosse, och automatvapen riktades mot dem. Alla tre trodde att de skulle skjutas och dö. Senare vet vi ju att alla terrorister och alla i gisslan dödades precis där och då.
“Vi måste bort”, skrek Bosse och chauffören, medan Tommy mitt i nån sorts adrenalinchock var på väg att springa mot det stora planet.
Men killarna var verkligen tvungna att fly och lyckades ta sig tillbaka till bilen. De körde i vild fart från infernot på flygplatsen och hittade efter en stund ett upplyst värdshus.

Sveriges Radio missade ett världsscoop
Det var en överfull ölstuga, där stämningen stod högt i tak.
Tommy förklarade för damen i baren att de behövde låna en telefon, det här var ju långt före mobilernas tid. Så där, vid baren, mitt i allt tjoande, fick de kontakt med Dagens Eko och läste de in vad de varit med om – som enda journalisterna i världen!
Varpå en av den svenska mediehistoriens största missar blev ett sorgligt faktum.
Ekots ansvarige misstänkte att de svenska reportrarna var på fyllan – det var ju glasklirr, skratt och sång i bakgrunden på den dramatiska rapporten – så han stoppade inslaget. Inga lyssnare fick höra den unika rapporten.
Ett världs-scoop. Kunde det ha blivit.
Läs mer på News55:
Ulf Elfvings första semla kostade 35 öre: ”Vi ska kunna äta semla när vi vill”
Kroghistoria: “Tillbaka till 70-talets restaurangmat”
Rapport: Underbemanning har blivit vardag i äldreomsorgen

Skriver om mat och livet på News55. Firar i år 60 år som programledare. Utsedd till Riddare av Vasaorden "för betydelsefulla insatser som journalist och programledare". Har fått Stora Journalistpriset, Ikarospriset, Radioakademins Hederspris, Expressens Radiopris 10 år i rad.

Skriver om mat och livet på News55. Firar i år 60 år som programledare. Utsedd till Riddare av Vasaorden "för betydelsefulla insatser som journalist och programledare". Har fått Stora Journalistpriset, Ikarospriset, Radioakademins Hederspris, Expressens Radiopris 10 år i rad.







