Tillbakablick: Flickornas 21 iskalla dygn i skogen blev ett mirakel

Modern orolig

Samtidigt hemma i Äskhultet började oron växa. Modern, Klara, gav sig ut med en lykta och följde fotspår i snön, men fick inget svar när hon ropade. Efter ett tag tvingades hon återvända till de yngre barnen i stugan.

Natten blev kallare än någonsin. Temperaturen sjönk till minus åtta grader och snöstormen fortsatte utan uppehåll. Nästa morgon återupptogs sökandet, men snart kapitulerade polisen – länsmannen ansåg att flickorna troligen inte överlevt.

En dröm gav hopp om ett mirakel

Hoppet återuppstod genom en dröm. Klockarhustrun Hulda Hultgren drömde att hon såg två barn, insnöade under en gran, men vid liv.

Prästen Carl Manneberg tog hennes vision på allvar och utlyste en ny skallgång med besked: barnen måste hittas – även om det bara var för att få begravas i vigd jord.

Miraklet inträffade den 5 december, på den fjärde skallgångsdagen.

Torparen Axel Lind fann systrarna insnöade under granen. Synen var så chockartad att han svimmade. Men räddningen organiserades snabbt, prästen Manneberg och klockaren Hultgren anlände och tog hand om flickorna.

Svårt undernärda

De fördes till Kisa lasarett, där Augusta vid ankomsten vägde 18 kilo och Jenny 27. Deras fötter var förfrusna och behövde amputeras, men i övrigt hade de överlevt de fruktansvärda förhållandena mirakulöst.

När man frågade dem hur det gått till berättade de om sina mardrömslika dygn i skogen. Varje morgon försökte de gå, men de förfrusna fötterna bar dem inte.

Istället låg de tätt intill varandra och svepte sig i de kläder de fått med sig.

Smält snö gav dem vatten att dricka, och den lilla mat de hade – gåvomaten från Grindsbo – räddade dem från svältdöden.

Oväntat sällskap

Ett oväntat sällskap gjorde deras kamp lättare: en liten ekorre höll dem sällskap och gnagde hål i den sista hårdfrusna mjölpåsen så att de kom åt innehållet.

Trots att de sett ljuslyktor under de första sökdagarna vågade de inte ropa – de trodde de ropande var “lysegubbar”, farliga skogsväsen.

Någon gång hörde de kyrkklockorna i Svinhult ringa. Enligt flickorna visste de att det var söndag när klockorna ljöd.

Stor medial uppmärksamhet

Efter räddningen drog blev det stor medial uppmärksamhet över hela landet.

Tidningen Östgöta-Correspondenten ordnade en insamling till de “fotlösa små”, och man samlade in 30 000 kronor – en rejäl summa för tiden.

Men deras liv förändrades ändå radikalt. Jenny och Augusta skulle aldrig återvända till torpet i Äskhultet. De fördes till Stockholm, där de fick proteser och utbildning i handarbete. Båda blev skickliga på att brodera och sy.

Augusta avled ung i spanska sjukan 1919, medan Jenny flyttade till Falköping, bildade familj och levde till 1943.

Läs också: Vasaloppet ändrar spår – anpassar sig till mildare väder