News55
tisdag
28 april

Kontanter försvinner – gör det oss ensammare som människor?

kontanter
Ligger vår mänsklighet och väntar på oss i returfacket i telefonkiosken? Foto: Joakim K E Johansson/News55
Bilbo Göransson
Bilbo
Göransson
Uppdaterad: 28 apr. 2026Publicerad: 28 apr. 2026

Att stoppa ett mynt i telefonautomaten brukade vara något högtidligt. Man vägde slanten i handen och värdesatte det mot samtalet. Var det värt att ringa? Man såg det slinka ner i maskinen och försvinna. I alla fall på tredje försöket. Nu är både telefonkiosken och kontanter ett minne blott – och människan är ensammare än någonsin.

ANNONS

Mest läst i kategorin

Om man hittade mynt i soffan eller bilen brukade det vara en ynnest. Nu känns det bara som att få ytterligare en uppgift. Något onödigt bökigt att hålla reda på. Så brukade det inte vara.

Att stoppa i ett mynt i en telefonen i en telefonkiosk är något som svenskarna snart inte kommer veta hur det känns. Se det försvinna mellan tummen och pekfingret.

Höra det trilla ner genom maskinen, hamna fel och trilla ut i det lilla myntfacket. Försöka igen. Något går i lås där inne och det tutar välkomnande i den tunga, svarta luren.

Tack för det, Televerket.

En svunnen tid som gått oss förlorade. Och med det har vi blivit ensammare som människor.

Telefonerna försvann inte. Men de blev mobila, och utvecklades så mycket att få längre ringer med dem. Alla sitter med dem i ansiktet på morgonen runt mig på tunnelbanan eller bussen till jobbet. Även jag. Läser nyheter, spelar schack. Jag sneglar över på skärmen i handen brevid. De ser på folk som dansar, gör sig illa eller sminkar sig i korta videosnuttar på Youtube och Tiktok i en rasande fart. Två sekunder per tittning, inte mer.

Mynttelefonens försvar

Telefonen som brukade föra samman oss människor på varsin sida om marklinan gör oss nu ensammare än någonsin när den både är dator, kreditkort, tv och Nintendo i ett. Genom teknisk utveckling har vi avvecklat oss själva.

ANNONS

Att ringa från en telefonkiosken var något högtidligt. Det är nu en relik från en svunnen tid. Det står en på tredje våningen på Tekniska Museet i Stockholm. Myntinkast och den tunga svarta luren kunde varit hämtad från min egen barndom. En annan kiosk står på torget i Trosa, men telefonen är borttagen.

ANNONS

Som att hoppa från femman

Det var en hisnande känsla att släppa det där myntet. Sekunderna innan kändes som att man skulle hoppa från femman. Man fick något, man kunde ringa vännerna där hemma från landstället eller föräldrarna från kollot.

Men även när mynten försvann från maskinerna och ersattes med telefonkort med markeringar blev vi av med något.

Att väga myntet i handen

När man vägde myntet i handen innan man stoppade ner det i myntskåran på telefonautomaten ställde man sig frågan om det var värt det. Vad annat hade jag kunnat gjort för myntet eller mynten som man stoppade i. Värderingen skedde omedvetet och omedelbart.

Varje transaktion var en värdering. Vad är jag redo att betala, och för vad? Till vem?

Kontanter försvinner

ANNONS

Nu är transaktionen dold för oss. Vi behöver inte se eller tänka på pengarna som lämnar vår hand. Vi värderar inte det vi får och väger inte heller in vad vi kunde fått istället för våra surt förvärvade kronor.

Det är en bra affärsidé att kunden inte ska se eller känna pengarna försvinna. Casinoföretagen har förstått det för länge sedan. Det är därför man aldrig spelar om pengar på casinon. Man spelar om pokerchips och “tokens”. Samma sak gäller på nätcasinon: Man får digitala mynt för sina pengar. Det gör att man förlorar kontakten med vad man faktiskt spelar om är pengar som hade kunnat gå till hyran, barnbarnens studentpresent eller pensionssparandet.

Och det kan verka omoraliskt av casinobolagen tills man ser att det är precis samma sak med det kontantlösa samlivet ute samhället. Vi blippar och vips kan man ta 74 kronor för en kaffe utan att det märks. Utan att det känns. Utan att vi som betalar värderar om en kaffe faktiskt är värd så mycket pengar.

“Alla står böjda över en skärm”

Det kontantlösa samhället, blippsamhället, gör oss dessutom ensammare som människor, menar EFN:s Magdalena Kowalczyk.

Hon skriver i en krönika:

“I dag hör det inte till vanligheterna att möta blickar i kollektivtrafik, restauranger eller butiker. De flesta står böjda över en skärm. Eftersom du inte längre behöver, eller knappt kan, använda sedlar eller mynt, finns det inte någon anledning att interagera med andra människor för att få saker gjorda eller inhandlade. Det är ju bara ett kort som behöver blippas, om man ens har lämnat hemmet vill säga”, skriver hon.

Sorgligt ensamt att vara människa

ANNONS

Det är svårt att inte hålla med i den lite sorgliga slutsatsen. Och detta trots att jag älskar den tekniska utvecklingen som är så fantastisk.

Ingen rånar en kontantlös bank eller butik. Svarta pengar är svårare att tvätta utan kontanter.

Skrynkliga sedlar och smutsiga mynt

Och hygienen sen.

Om alla skulle stå och gräva i samma myntinkast eller använda samma telefonlur hade det varit ödesdigert ur hygiensynpunkt under coronapandemin. Men något mänskligt med mötet försvinner när vi inte längre ser varandra eller vad det är vi betalar för varor och tjänster.

Swish-livet förfrämligar oss från våra pengar, värdet på det vi köper, från oss själva och från varandra. Det har blivit ensammare att vara människa tack vare tekniken. Kanske ligger vår mänskliga gemenskap kvar i returfacket i en telefonkiosk ute på vischan, och väntar på att vi plockar upp luren.

Läs mer om ekonomi:

Per blev frisk – Allt fler män får screening för cancer i sin prostata

ANNONS

Rekordår väntar: Så mycket ökar svensk inkomstpension 2027

Då sjunker svensk pension – med 11 000 i månaden

Då förlorar du på att gå i pension senare än 64: “Tänker fel”

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Bilbo Göransson
Bilbo
Göransson

News55:s redaktionschef Bilbo Göransson har arbetat som journalist i tio år på radio, TV och flera tidningar, bland annat på DN och UNT, och har erfarenhet som både reporter, webbredaktör och ekonomiredaktör.

Bilbo Göransson
Bilbo
Göransson

News55:s redaktionschef Bilbo Göransson har arbetat som journalist i tio år på radio, TV och flera tidningar, bland annat på DN och UNT, och har erfarenhet som både reporter, webbredaktör och ekonomiredaktör.

ANNONS
ANNONS