Kontanter försvinner – gör det oss ensammare som människor?

Som att hoppa från femman

Det var en hisnande känsla att släppa det där myntet. Sekunderna innan kändes som att man skulle hoppa från femman. Man fick något, man kunde ringa vännerna där hemma från landstället eller föräldrarna från kollot.

Men även när mynten försvann från maskinerna och ersattes med telefonkort med markeringar blev vi av med något.

Att väga myntet i handen

När man vägde myntet i handen innan man stoppade ner det i myntskåran på telefonautomaten ställde man sig frågan om det var värt det. Vad annat hade jag kunnat gjort för myntet eller mynten som man stoppade i. Värderingen skedde omedvetet och omedelbart.

Varje transaktion var en värdering. Vad är jag redo att betala, och för vad? Till vem?

Kontanter försvinner

Nu är transaktionen dold för oss. Vi behöver inte se eller tänka på pengarna som lämnar vår hand. Vi värderar inte det vi får och väger inte heller in vad vi kunde fått istället för våra surt förvärvade kronor.

Det är en bra affärsidé att kunden inte ska se eller känna pengarna försvinna. Casinoföretagen har förstått det för länge sedan. Det är därför man aldrig spelar om pengar på casinon. Man spelar om pokerchips och “tokens”. Samma sak gäller på nätcasinon: Man får digitala mynt för sina pengar. Det gör att man förlorar kontakten med vad man faktiskt spelar om är pengar som hade kunnat gå till hyran, barnbarnens studentpresent eller pensionssparandet.

Och det kan verka omoraliskt av casinobolagen tills man ser att det är precis samma sak med det kontantlösa samlivet ute samhället. Vi blippar och vips kan man ta 74 kronor för en kaffe utan att det märks. Utan att det känns. Utan att vi som betalar värderar om en kaffe faktiskt är värd så mycket pengar.

“Alla står böjda över en skärm”

Det kontantlösa samhället, blippsamhället, gör oss dessutom ensammare som människor, menar EFN:s Magdalena Kowalczyk.

Hon skriver i en krönika:

“I dag hör det inte till vanligheterna att möta blickar i kollektivtrafik, restauranger eller butiker. De flesta står böjda över en skärm. Eftersom du inte längre behöver, eller knappt kan, använda sedlar eller mynt, finns det inte någon anledning att interagera med andra människor för att få saker gjorda eller inhandlade. Det är ju bara ett kort som behöver blippas, om man ens har lämnat hemmet vill säga”, skriver hon.

Sorgligt ensamt att vara människa

Det är svårt att inte hålla med i den lite sorgliga slutsatsen. Och detta trots att jag älskar den tekniska utvecklingen som är så fantastisk.

Ingen rånar en kontantlös bank eller butik. Svarta pengar är svårare att tvätta utan kontanter.

Skrynkliga sedlar och smutsiga mynt

Och hygienen sen.

Om alla skulle stå och gräva i samma myntinkast eller använda samma telefonlur hade det varit ödesdigert ur hygiensynpunkt under coronapandemin. Men något mänskligt med mötet försvinner när vi inte längre ser varandra eller vad det är vi betalar för varor och tjänster.

Swish-livet förfrämligar oss från våra pengar, värdet på det vi köper, från oss själva och från varandra. Det har blivit ensammare att vara människa tack vare tekniken. Kanske ligger vår mänskliga gemenskap kvar i returfacket i en telefonkiosk ute på vischan, och väntar på att vi plockar upp luren.

Läs mer om ekonomi:

Per blev frisk – Allt fler män får screening för cancer i sin prostata

Rekordår väntar: Så mycket ökar svensk inkomstpension 2027

Då sjunker svensk pension – med 11 000 i månaden

Då förlorar du på att gå i pension senare än 64: “Tänker fel”