När den ena partnern fortsätter jobba och den andra går i pension kan vardagen hamna i obalans.


Mest läst i kategorin
Allt oftare lever par i en vardag där den ena fortfarande arbetar medan den andra redan lämnat arbetslivet bakom sig.
Det kan skapa en oväntad obalans i relationen – där den som jobbar behöver återhämtning och egen tid, medan den pensionerade partnern längtar efter sällskap, aktiviteter och gemensamma upplevelser.
Situationen kan leda till frustration, dåligt samvete och konflikter. Hur hittar man tillbaka till en fungerande balans när livsrytmerna plötsligt går i otakt?
Han är pensionär. Hon jobbar.
I tidningen M-Magasin ställer läsaren Marika en fråga som många kanske känner igen sig i.
När Marikas partner gick i pension trodde hon att livet skulle bli lite enklare för dem båda.
Läs också: Konstnären Bertil Vallien, 87, tänker inte sluta jobba
Men verkligheten blev en annan. I dag upplever hon att hennes man vill göra allt tillsammans – och att hon själv knappt får någon egentid över huvud taget.
Marika arbetar fortfarande heltid och har dessutom ett socialt krävande jobb. När dagen är slut längtar hon ofta efter lugn och ro – eller en stund för sig själv. Hennes man däremot har få vänner, håller inte kontakt med sina vuxna barn och har få egna aktiviteter. All den sociala energin riktas mot henne.
I början försökte Marika få det att fungera. De besökte gemensamma barn, gick på teater och restaurang, tog små turer på stan. Men snart märkte hon att hennes man blev missnöjd när hon ville göra något själv. Hon började känna sig övervakad och ifrågasatt. Till slut gjorde hon saker i smyg för att slippa konflikter.
Hon undrar nu om hon är egoistisk som längtar efter frihet.
Psykologen svarar
Psykologen Per Naroskin menar att Marikas situation är mycket vanlig.
När ett par når pensionsåldern gör de det ofta i otakt. Den som lämnar arbetslivet mister inte bara jobbet utan också det sociala nätverket kring det. Resultatet kan bli att all stimulans och all gemenskap förväntas komma från partnern som fortfarande jobbar.
Enligt Naroskin är det därför inte alls egoistiskt av Marika att vilja göra saker på egen hand – det är nödvändigt.
Han menar att det är viktigt att Marika vågar vara tydlig med sina behov och samtidigt uppmuntrar sin man att hitta egna aktiviteter. Det handlar inte om att stöta bort honom, utan om att båda ska få en hållbar vardag. Ju mer han hittar egna intressen, desto mindre tryck hamnar på relationen och desto friare vågar Marika känna sig.
”Ett första steg nu skulle kunna vara att du är proaktiv och själv tar tydliga initiativ till saker du väljer att göra tillsammans med honom. Då blir det förhoppningsvis lättare för dig att tillåta dig att göra saker på egen hand”, skriver Per Naroskin som svar i M-Magasin.
Situationen kan kännas känslig, men att fortsätta i det tysta och göra saker i smyg riskerar att förvärra problemen. Öppenhet, rimliga gränser och varsam uppmuntran är ofta bästa vägen framåt.
Läs även: Kristin Kaspersens tunga sorg – efter pappa Kjell: ”Min trygghet”

Har arbetat med News55 sedan 2018 och är idag ansvarig utgivare. Tycker att det är viktigt att lyfta fram äldrefrågor och bekämpa ålderismen som breder ut sig i samhället. Stolt över News55:s manifest: Vi står alltid på målgruppens sida.

Har arbetat med News55 sedan 2018 och är idag ansvarig utgivare. Tycker att det är viktigt att lyfta fram äldrefrågor och bekämpa ålderismen som breder ut sig i samhället. Stolt över News55:s manifest: Vi står alltid på målgruppens sida.









