“Vem är jag när jag går i pension?” – mer än din jobbtitel

Else har jobbat i fyrtio år. Nu när pensionen är ett faktum börjar en oro smyga sig in. Inte oro för att fastna hemma eller sakna rutiner. Utan en djupare fråga: vad händer med den hon är, när hon inte längre är den hon gjort?

“Hur stor del av mig är jobbet? Kommer jag överhuvudtaget att kunna lista ut hur jag ska vara mig själv när jag inte längre arbetar?”, skriver hon till Feminas brevspalt.

Det är en fråga som psykologen Åsa Kruse, som arbetar med pensionärer och håller kurser för nyligen pensionerade, känner igen utan omsvep.

“Vem är jag nu, när jag inte arbetar längre?” Det är ett av de vanligaste uttrycken hon hör, skriver Senioren.

MISSA INTE: Boendekostnaderna stiger tio gånger snabbare än inflationen

Yrkesidentiteten är verklig

Forskning bekräftar att oron inte är inbillad. Arbetet fyller fler funktioner än den ekonomiska – det strukturerar tid, skapar sociala relationer och ger känslan av att vara behövd och delaktig i samhället. 

Övergången från att vara en arbetande person till att vara pensionär kan för många innebära en reell förlust av identitet i flera dimensioner på en gång: den personliga, den sociala och den rollmässiga, skriver Lunds universitet.

Känslan av att yrket smält samman med personen är inte ovanlig – och inte heller irrationell. 

Yrkesidentiteten har formats under decennier och bekräftats om och om igen i möten med kollegor, klienter och omgivning. Att den lämnar ett tomrum när det dagliga arbetet försvinner är fullt förståeligt, skriver Diva-portal.

MISSA INTE: Guernsey – ön som tillhör ingen och alla