Torsdag betydde ärtsoppa och pannkakor – inget behövde förklaras. Karsten Thurfjell minns när Sveriges Radios personalmatsal styrde veckans rytm. Den 26 februari firas Husmanskostens Dag – en påminnelse om rejäla råvaror, långkok och den sorts mat som kräver tid men ger desto mer tillbaka.
Krönika: Maten som byggde Sverige - en hyllning till det självklara


Mest läst i kategorin
Detta är en åsiktstext. Åsikterna är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av redaktionen.
26 februari firar vi Husmanskostens Dag, och det för andra gången.
Då frågar ni kanske: Varför blev det den 26 februari? – Jo, för att datumet var ledigt. Hittills har den dagen inte utnämnts för något annat känt syfte, och så här i slutet av februari känns det fortfarande relevant med rejäl mat på tallriken, för husmanskost har hög substans!
Billigt och mättande
Uttrycket husmanskost kommer av begreppet husman, för en person som ägde ett hus på landet, utan tillhörande jord. Men efter hand tycks uttrycket ha utvidgats till den mat som åts i en bondes hus, alltså med de drängar och pigor vars mathållning husbonden ansvarade för.
Den bestod av egna råvaror och sådana som kunde köpas lokalt, alltså relativt billig och mättande kost, lämpad för kroppsarbetare.
Med den inflyttning till städerna som tog fart på 1800-talet kan man säga att delar av husmanskosten ”förborgerligades” och därmed förfinades en aning.
Innan halvfabrikatens tid
Men i princip utgör den hela vårt matarv som det såg ut på 1950-talet, innan massturismen exploderade och vi på resor lärde oss tycka om allt mer exotiska rätter, samtidigt som industrimat och halvfabrikat etablerades allt mer.
Grejen med husmanskost är att den blir godast om man lagar den från grunden med riktiga råvaror, och det är förstås en nackdel med den tidsbrist som många upplever idag.
Å andra sidan är det ett bra sätt att lära sig riktig matlagning. Tore Wretman oroade sig över den här utvecklingen i förordet till sin kokboksklassiker ”Svensk husmanskost” 1967, och han fick rätt.
I dag hittar man den mest på restauranger som Operabaren, Tennstopet, Tranan, Kvarnen och Pelikan i Stockholm, Kometen och Hjôrdis i Göteborg, Hörnet och Syltan i Malmö (och Syltan på Vandalorum i Värnamo – isterbanden!) samt i vissa lyckliga städer med lunchrestauranger som satsat på traditionen, exempelvis i Nyköping och Västerås.
Men även alla som serverar smörgåsbord och julbord gör också en stor insats, kanske utan att veta om det, och så förstås de personalmatsalar som envist håller fast vid vissa favoriter som alltid går hem.
Personalmatsalen på Sveriges Radio
Under mina första år på SR under 80- och 90-talet hade vi egen personalmatsal som följde ett strikt schema: måndagar norrlandspölsa och stekt sill med löksås, tisdagar stekt fläsk med raggmunk alternativt bruna bönor, torsdagar ärtsoppa och pannkakor, fredagar fisk, gärna strömmingsflundror med potatismos.
Allt var gott, men samtidigt en aning tungt. När matsalen lades ner tog den privata restaurangen Skafferiet i entréhallen över den menyn, och speciellt på tisdagar och torsdagar strömmade även folk till från andra närliggande arbetsplatser för raggmunkarna och ärtorna och fläsket.
Husmanskostens dag
Nu är allt det borta, av ”säkerhetsskäl”, och avståndet till närmsta husmanskost räknas i kilometer.
En sak är i alla fall säker: kockar älskar dessa rätter – som på krogen är lika med personalmat. Därför har det varit enkelt att få gehör för idén att restaurangerna ska servera husmanskost efter eget val på torsdag. Förra året deltog 700, och det lär bli minst lika många i år. En del gör det hela veckan!
För egen del har jag gjort en stor sats kåldolmar som även räckte att frysa in. Så festen fortsätter även efter den 26:e.
Läs mer på News55:
”6–8 skivor om dagen” – kampanjen som retade upp svenskarna fyller 50 år
Billig vintermat – så äter du gott för under 50 kronor per portion
Säsongen är kort: Så njuter du av delikatessen skrei
Samma pension – olika hög skatt: Skiljer 4 100 kronor – i månaden

Karsten Thurfjell har varit kulturjournalist på Sveriges Radio i 40 år, mat- och vinskribent i 30 år, bl a i P1:s Meny, och Gastronomiska Akademiens ständige sekreterare i 15 år. 1999 vann han tävlingen Årets Näsa och året därpå VM i Kottabos, den antika olympiska gren som går ut på att kasta prick med vinskvättar (det var egentligen SM, men eftersom två italienare deltog uppgraderades tävlingen till världsmästerskap).

Karsten Thurfjell har varit kulturjournalist på Sveriges Radio i 40 år, mat- och vinskribent i 30 år, bl a i P1:s Meny, och Gastronomiska Akademiens ständige sekreterare i 15 år. 1999 vann han tävlingen Årets Näsa och året därpå VM i Kottabos, den antika olympiska gren som går ut på att kasta prick med vinskvättar (det var egentligen SM, men eftersom två italienare deltog uppgraderades tävlingen till världsmästerskap).









