Minns du hur det var? Så tog vinkonsumtionen nya vägar i Sverige

Svenska vinodlare

På produktionssidan började det märkas kring millennieskiftet, när en hängiven liten skara svenska vinodlare fått upp sina plantor och börjat visa upp sina alster.

Resultaten var kanske inte så imponerande i början, men de senaste fem-tio åren har kvalitén stigit till en nivå som till och med inneburit svensk seger vid en internationell blindprovning, The Swedish Wine Tasting i Skåne den 28 augusti 2024. 

När också gårdsförsäljning blev tillåtet sommaren 2025 finns alltså möjlighet för intresserade att träffa dessa producenter, prova och diskutera vinodling och vinmakning på plats, och köpa med sig några flaskor, nästan precis som på kontinenten. Nu bor vi i ett producentland. 

Den urbana vinbaren

Länkat till samma behov är ett annat sentida fenomen på scenen, den urbana vinbaren som började breda ut sig för tio år sedan och idag är ett fenomen i tiden, just nu i den politiska skottgluggen efter att regeringen gått på Förenklingsrådets (vilket underbart namn!) linje och föreslagit att mattvånget ska avskaffas – dvs att kravet på restaurangkök och ett visst antal sittplatser, mm, mm, tas bort.

Det innebär att det blir ännu enklare att öppna en vinbar, även om de allra flesta i denna bransch hävdar vikten av att servera lämpliga maträtter – små eller stora – till de viner som presenteras.

Kunnig personal

Vi lämnar dock debatten om dessa lättnader är ett hot mot folkhälsan och konstaterar i stället att vinbarerna, som numera finns i stort antal i flera av våra städer, erbjuder en kontaktyta för vinintresserade som når ett steg längre än den i och för sig kvalificerade rådgivning som Systembolagets personal ger när man står där i butiken.

Men här handlar det ju om tillämpad vinkunskap, där man i intensiv dialog med en välutbildad sommelier – efter ett eller ett par smakprov – kommer fram till vilket vin man föredrar till den toast med getost och akaciahonung som man beställt. 

Alla är välkomna

De flesta som gästar vinbarer är än så länge människor i den yngre medelålder som är stadda vid kassa för den här typen av intressen, men jag kan garantera att min kategori, 70-åriga vinnyfikna, är lika välkomna.

Ty dessa vinbarer drivs av hängivna män och kvinnor som inget hellre vill än att bjuda in till utförliga diskussioner om deras vinlistas kvaliteter och det som slutligen hamnar i glasen. Vinet är huvudsaken, och det som serveras till tar inte lika mycket tid och kraft ur servisen, som kan ägna sig åt sommellerie, dvs oavbrutet pratande hela aftonen. 

Vinlista som självbiografi

Dessutom är vinlistorna deras självbiografier, vinösa porträtt som speglar sinne, kynne och smak. Tendensen är att naturvinernas anstormning mattats av, och att det går att få klassiska viner om man ber om det. 

Vi får förstås inte glömma alla landets restauranger med profilerade sommelierer och vinlistor. Folkrörelsen Munskänkarna med 29 000 medlemmar publicerade nyligen sin lista över årets bästa vinkrogar, väl spridda över landet. 

Läs mer på News55:

Per Ragnar: “Då ringde Astrid Lindgren — om döden”

Ät mat lagad av stjärnkock – utan att ruinera dig

Så ser dagens 55-åringar på sin framtida pension